Jag har inte bett någon att jag ville födas, har inte bett någon att heta som jag gör, eller se ut som jag gör eller va den jag är.
Det blir så , jag skapar problem hela tiden och allting blir bara värre, dom flesta tror att allting är lugnt för att jag går runt med ett leende men ingen vet hur jag känner igentligen eller vad jag vill för jag har ingen talan mot mina föräldrar och soc.
alla vill alltid veta vad som har hänt om jag inte säger blir dom sura, men det är mitt val vilka jag vill släppa in i mitt och vilka jag litar på är upp till mig jag litar inte på alla fullt upp för jag känner ju mina kompisar väl. sen om jag inte pratar med någon om mina problem eller ngt som har häntdå blir dom skitsura.
jag gillar inte mig själv alls, inte mitt namn, inte hur jag ser ut har jättemånga komplex som är svåra att acceptera och alla påpekar det hela tiden som om jag inte vet det -.- har en lögn till familj och släkt (någon som vill byta?) och känner att jag ofta bara vill bort, men med allt detthär vill jag inte att folk ska tycka synd om mig o dittan o dattan utan jag vill att folk bara ska förstå.
jag har inte något mål i livet ens, jag spelar inte handboll längre, skolan gååår sådär, jag har ingen pojkvän hittar aldrig någon heller har slutat lleta pallar inte va desperat efter det.
det ända som får mig att gå upp på mornarna är mina kompisar liksom och det r bra för mig men det räcker inte i längden det blir tomt inom än..